Är det verkligen möjligt?

om man verkligen trivs med den man är, kan man då verkligen ändra sig till det bättre då?
Går det verkligen?

Jag har väldigt svårt att tro att du ändrat på dig.. ska jag börja hoppas o tro igen o kanske bli sårad i och med det? eller ska jag stänga ut dig o stänga in mina känslor som alltid när gäller att kanske öppna sig o riskera att bli sårad igen? och vill jag verkligen fälla fler tårar p.g.a dig?

Jag vet varken ut eller in nu längre.

Jag vet inte vart jag har o då vet jag heller inte vart jag har mig.

Vi måste prata </3

gud vad jag hatar mitt hår när det blir lent o o platt o äckligt!

Det blir elektriskt o gud vet vad! kan heller inte sätta upp det för det är för kort för det så jag sitter o halv skriker o Axel undrar varför jag blir så sur :/

hatar då det blir såhär.

Nu hamnar bara min ilska på axel, det kan ju heller inte vara så kul för han..

Nu har första advent kommit, hemma brukar vi alltid tända ett ljus på advents söndagarna, men inte idag.. idag är jag ju som sagt hos Axel o dom verkar inte göra det så det blev inget tända det första ljuset.. men men, det är väl sånt jag får leva med, hans familj kanske inte har samma traditioner som vi   

Men iaf, vi gick in o åt frukost vid 12, 13 tiden, sen så gick vi in o pratade lite, tände en brasa o jag spelade lite tetris innan vi gick för att jag ville ta lite kort   

Idag fyllde min lillsyrra år, 10 år, grattis te henne!!

Av mig o min äldre syrra fick hon 100 kr på JC, hon blev jätte nöjd!

Vi fikade o jag o Axel åt en pan pizza var, sen skjutsade pappa oss hem till Axel   

Min mormor ringde mig nyss   alltid lika trevligt att prata me henne, man blir som så glad av det   Hon frågade hur jag ha det o hur det går i skolan o sånt där allmänt    sen frågade hon vad jag önskar mig i julklapp.. det känns som extra bra att någon frågar (hon är den första i år som frågar det) så det kändes väldigt bra, o i år hade jag faktiskt nånting som jag verkligen önskar mig aa   

Nä men seriöst, min mormor, hon är snäll hon <3

Hon är ljuset i en vardag,

hon är ljuset i en månad

hon är ljuset i ett år

hon är ljuset i livet

hon är den som följer

varje steg man tar <3

Men livet fortsatte, jag hade ju trots allt skolan att sköta kompisar o hela den skiten. Men än var inte detta förhållande över, vi fortsatte träffas men inte riktigt som man kanske borde.. jag gillade inte vad han gjorde mot mig men kunde samtidigt inte säga nej, hur ska man kunna säga nej till den man älskar? hur ska det gå till?? HUR?? då visste jag inte det så jag lät honom göra vad han ville, o sen kunde han få supa skallen av sig om det var det han ville, jag brydde mig inte längre..

Jag kände inte längre igen mig i vad jag gjorde, lät HAN göra med mig, det va som att jag inte längre kände, tror jag stängde av. Och sen när han stack hem  eller kanske till en annan tjej, vad vet jag? då kom smärtan, det räckte inte, jag ville känna närhet, känna mig älskad, ist kände jag mig utnyttjad, naken, glömd.

Jag gömde mig inuti mig så länge detta pågick, lät han såra mig men gjorde allt för att visa det..

Jag slutaded att prata me honom,  för vad hade Du me mitt liv att göra? Inget!

Det va mitt liv så varför ska Du behöva veta allt jag känner? Du trodde du kunde läsa av mig, du trodde du visste allt om mig, du trodde jag gillade det, men så fel du hade där.. Du visste inte vad jag gillade, efter bara nån månad kände du mig inte längre, så varför lät du mig inte bara va?!

Så mycket jag gick igenom o du tänkte bara på en sak ......,  att du inte ens märkte vad du egentligen gjorde eller att jag förändrades för varje gång, om du bara visste..

Nån månad senare hittade jag en kille, han var så snäll o väldigt snygg för den delen, jag blev kär.. eller inte bara kär, jag blev förälskad, jag ville bara ha honom ville inget annat i världen..

Han o jag började snacka lite på skolan då möttes, vi gick o åt lunch, vi bytte nr o började snacka ännu mer. sen en kväll, efter den kvällen var jag i himlen, han kysste mig, åh vad jag tyckte det var underbart! vi blev så gott som tsm, då kände jag, att nu kan du inte skada mig mer, aldrig igen tänker jag falla tillbaka!

tänker vara den starka tjejen jag alltid velat..

Men vad hände? jo allting brast! jag hann inte me, allting gick så fort, helt plötsligt så var det som bara över, fanns inte igen, ville inte ha mig, han gjorde slut..

jag förstog inte, ville inte.

Jag såg på han då han dumpa mig att han var väldigt ledsen, men jag höll minen, tänkte inte visa mig svag, hade han inte sätt mig gråta hittills så varför nu? Nej ni, så fan heller. Jag va sårad.. jag gick in i huset ringde min bästa kompis o frågade om jag kunde komma upp med gråten i halsen, som den bästa vännen hon är så fick jag självklart det. På vägen upp smsade jag mamma som ringde upp mig o frågade vad som hade hänt, jag sa kort o enkelt att han dumpat mig..

Jag sa även att jag var på väg till min kompis så vi sa att jag skulle smsa då jag gick hem, vilket jag även gjorde.

Jag kom in i deras hus o vi gick upp på hennes rum o jag bara grät o grät o försökte samtidigt berätta vad som hänt, vilket inte var lätt, men hon förstog, hon lyssnade. Jag smsade dig som ringde upp o vi pratade bara 5 min eller nåt sånt.     jag och min kompis hedde på tvn o tittade på nån film som gick på femman, en ganska bra film om jag får säga det själv

Sen vid tolv på natten gick jag hem o frågade dig om vi kunde träffas dagen efter innan jag skulle till en annan kompis, det kunde vi..

Tårarna bara rinner

nerför min kind

kan inget göra

för att stoppa dom

Ostoppbara!

Jag torkar mina tårar

men det kmr alltid nya

Tar det aldrig slut?

Jag älskar dig min vän <3

För någon kväll sen så skrev jag ett inlägg, ett litet barn, jag kmr att fortsätta på den historian eller vad jag ska kalla det   

Men i måndags beställde jag hem 93 bilder o nu ha jag fått dom så först o främst ska jag kolla på dom, sen ser jag väl om jag har tid att fortsätta på; ett litet barn innan träningen, måste ju ta bussen in till träning idag så jag åker 30 min tidigare än jag brukar