Jag kanske borde glömma, men jag vet inte hur..

Att en kille, 1 kille kan förändra ens liv på bara en sommar, sjukt!

Jag började prata me nån, kunde gråta inför nån, oså händer en sån sak som nästan förstör ens liv.

Jag slutade hata livet o började nästan älska det ist,  allting var så underbart, du 'lekte' med mig, vi pratade, mest du, du pressade fram svaren men det behövdes för egentligen ville jag säga dom rakt ut nästan skrika dom till dig.

jag mådde inte bra, kanske var därför jag sökte mig till dig? eller vare verkligen för at jag va kär?? nu i efterhand kan vet jag inte vilket.  Vi träffades allt oftare o pratade allt mer så kanske var det en självklarhet att det skulle bli vi två?

en sommar o vi träffades bara i en vecka, vilket jävla förhållande, jag saknade dig, jag väntade på dig hela sommaren o när du väl kom hem,kunde du aldrig träffa, hade inte tid, du skulle träffa dina kompisar eller nånting annat.. en vecka efter att du kom hem for jag till Italien i en vecka, o vad hände efter  det??

jo du dumpa mig efter bara några dagar efter mikn ankomst hem, jag blev förtvivlad..  Du frågade om jag var arg? - nä svarade jag snabbt o enkelt, ledsen? kom en fråga från din mun - nä svarade jag bara igen o så höll det på i en halv timme, timme, sen promenrade vi hem tsm under tystnad. Vi sa hej då o så fort jag kommit in genom dörre hem så brast jag ut i gråt, jag kunde inte längre hejda det, det bara rann o rann, jag ringde min bästa vän som försökte trösta mig så gott som går då jag inte är världens lättaste att trösta..

Men jag lappade ändå ihop mig ó gick på träningen där jag visste att du skulle vara, jag hade ingen aning om hur jag skulle reagera eller nånting o nu i efterhand kmr jag faktiskt inte ihåg det heller..

Men livet fortsatte, jag hade ju trots allt skolan att sköta kompisar o hela den skiten. Men än var inte detta förhållande över, vi fortsatte träffas men inte riktigt som man kanske borde.. jag gillade inte vad han gjorde mot mig men kunde samtidigt inte säga nej, hur ska man kunna säga nej till den man älskar? hur ska det gå till?? HUR?? då visste jag inte det så jag lät göra vad han ville, o sen kunde han få supa skallen av sig om det var det han ville, jag brydde mig inte längre..

Jag satt o snackade me Axel för ett tag sen o böev skit trött, så vi sa att vi kunde prata efter jag tränat så får jag sova en stund. men nu när jag vaknat igne så är jag på jätte dåligt humör, hungrig också!

ARGH!!

nä jag måste nog försöka rycka upp mig innan träningen, iaf om Han kmr..

let's hope for the best <3

Ha en trevlig kväll :)

Ikväll blire träning, känns lite drygt men jag behöver det så ska tvinga mig dit iaf   

Tittade nyss på så mycket bättre på tv4 play    haha, har så tråkigt, hade egentligen tänkt fara till stan men det pallade jag inte så ja, nu sitter jag här   

Det va ett tag sen vi sågs, kanske alltför länge sen.. men sen igår kom jag ihåg precis hur det kändes.. Att en kille kan ha en sån inverkan på en visste jag, men att själen kunde gå tillbaka till tiden vi hade på bara nån minut var något nytt för mig...

Jag älskar inte dig, men hur kan man bara glömma en tid som var svår men också underbar med en människa? 

När du låg där bredvid mig dunkade mitt hjärta så hårt o snabbt att jag trodde det hördes, jag var rädd för vad han skulle göra.. Vi båda har ju förhållanden så varför inte glömma? det kanske är det jag borde göra? glömma, eller?

Kvällen spenderade jag hos Andreas, satt typ bara framför tv:n men ja ja.

Först tittade vi på grown ups, sen så skulle han spela wow me sina kompisar o medans han gjorde det så sysselsatte jag mig med att titta på nån serie o då han spelat klart nå timmar senare så tittade vi på jonah hax, o sen skjutsa han hem mig    haha.