känner att jag inte lever ut till fullo, känns som att jag ibland bara vandrar runt i typ en skugga... ibland känns det bara som att jag finns utan att lyssna eller säga vad jag verkligen tkr, jag är inte som jag va?? jag har inte samma brinnande lust att diskutera för vem ska jag diskutera med??

Men samtidigt känner jag att jag eldar upp mig helt i onödan, över saker som inte ens är värt att ta upp :S känns så konstigt, o vem äre då som får ta min brinnande käft o ord? jo min pojkvän... han som är så underbar till mig, han som jag anser är allra bäst, han får skiten. Inte rättvist!! men vad ska jag göra när jag inte kan kontrollera det??

Vafan ska man göra??