Idag vaknade jag av att Tomas knackade på väggen bredvid dörröppningen, för jag har nämligen ingen dörr till mitt rum. Han väckte mig halv sju tror jag. Vi skulle fira mamma på morronen som vi alltid gör. HOn fick en hårtork, sen råkade jag somna i mammas o Tomas säng, så hon frågade mig om jag inte skulle till skolan, jag hade bara lust att säga nä, jag mår inge bra eller bara börja gråta o säga som det va. Men jag svarade såklart att jag hade sovmorgon, så hon skulle väcka mig kvart i nio så då slapp jag gå upp till min säng o hålla på. Snäll mamma eller vad?!

När mamma väl väckte mig så kände jag mig inte såå pigg, jag mådde illa o hade lite smått huvudvärk...

Jag klädde på mig, åt frukost o sen 10 minuter innan bussen gick frågade mamma om jag skulle åka med dom för tomas skulle hem för att lämna bilen så skulle mamma skjutsa tillbaka han på jobbet så då gjorde jag det. Sen så hade vi idrott första timmen, där jag boxades, jobbigt men kul!

sen lunch o efter det typ 2 timmars karaktärsämne.

Efter skolan gick jag o träffade älsklingen, oså skulle jag köpa en present till mamma men hade inte råd med det jag tänkt köpa så det sket sig.

16.15 for jag hem, gjorde lite läxa hjälpte mamma me maten sen stack jag o tränade! kul men fick ont i armarna efteråt...

Så då ha man varit på träningen, körde mest armar idag tror jag, jag kmr me all sannolikhet ha träningsverk imorgon iaf :/ Men jag antar att det är sånt man får ta   

Jag förstår inte hur man kunde ha den syn på handikappade som man hade förut!

Man ansåg att dom var missfoster, missbildade o gud vet vad. dom hamnade i utanförskap p.g.a en sjukdom dom inte ens kan rå för själva.. fast det kan man väl egentligen inte me nån men ändå!

Det är bra at tsamhället har förändrat synen på handikappade för annars hade samhället varit sjukare än det redan är!